Det var en gång som skulle grusas

Det var en gång en vildvuxen ovårdad trädgård. Det hade en sedan länge igenvuxen grus-gång. I den inte längre existerande grusade gången växte det upp en stor, visserligen ståtlig, men ack så felplacerad en. Det gamla plommonträdet som en gång bar rikligt med fantastiskt goda viktoria-plommon stod nu leabrutet och vinglade med småbusiga vildskott som hotade att ta över från alla håll. I den en gång välansade häcken mot vägen hade det börjat skjuta upp lönn-träd.
Men så en solig dag i maj kom en driftig man till den vildvuxna trädgården. Det låg oro i luften och trädgårdens alla invånare, koppar-ormarna, myrorna, åkersorkarna, fasanerna, ja till och med räven kände att nu var det något stort på gång. Oroligast var förstås Herr Blåmes, med rätta! Han hade ju huserat i det gamla plommonträdet i flera år och ostört fött upp många små-blåmesar. Men med motorsåg kom den driftiga mannen. Han tog ner både en, lönn och plommonträd... Herr Blåmes såg förtvivlad sitt hem falla till marken...och de små myrorna såg sin älskade en som hade gett dem matrial och kamoflage till stacken ligga där, livlös på marken.
Men tiden hade sin gång. Myr-stackarna flyttade ut på ängen bredvid, Herr Blåmes hittade ett nytt (mycket bättre) träd i skogsbacken och en fin liten grävmaskin gjorde den lilla trädgården till en slät fin före detta ovårdad trädgård. Med Monsieur Kratta och små fnittriga gräsfröns hjälp kan den lilla trädgården förhoppningsvis stoltsera med en ny fin slät gräsmatta till nästa säsong...Och fröken Ägarinna sitter där i sin nyinhandlade solstol från Ikea och är såååå lycklig!