En kossas vara eller icke vara...

Vet inte om det är jag som inbillar mig men visst är den här sommaren lite finare än alla andra somrar har varit hittills. Den här sommaren är också lite ensammare än andra somrar har varit hittills...Det finns många fina ordspråk som nån klurig människa har hittat på en gång i tiden. Som den där om att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Vilket ju i princip innebär att man inte vet hur bra man har haft det förrän det går förlorat. Suck! Jag brukar iofs inte undlåta att uppskatta det jag har, när jag har det men jag kanske inte alltid visar det eller säger det så tydligt som jag borde. Men vad jag har funderat på den senaste tiden när jag sitter här och reflekterar och grubblar lite över de senaste åren och så, är att man även borde ha ett ordspråk för det omvända, om att man inte förstår hur dåligt man haft det förrän man hittar något riktigt, riktigt bra. Undrar hur det skulle låta. Man förstår inte att uppskatta en ko förrän man har en eller? Fast en ko kanske det inte skulle vara i mitt fall utan snarare en manlig motsvarighet fast tjur låter som man var ute efter något mer eh...biologiskt bara...Hur som helst. Jag har varken kor eller annat här men snart utanför min stuga, bonden har satt upp el-stängsel och kapat ner nästan alla träden. Det ser ju lite sargat ut för tillfället men det blir nog bra till slut. Lagom idylliskt med rapsfält i väst, kor i söder och jordgubbsfält i öst. Och norrut, ja där bor det trevliga grannar!