
Sitter framför TVn och tittar längtansfullt på Nobel-banketten och spanar efter bekanta ansikten. Ja, där är ju självklara igen-känningar som kungafamiljen och politikerna men jag har ju råkats bli mer insyltad än så på sistone i det här. Jag har haft äran att träffa 3 årgångar av pristagarna i fysiologi/medicin och lite folk runt omkring genom att hjälpa till vid den föreläsning som pristagarna håller på KI den 8:e december varje år. Årets pristagare Andrew Fire och Craig Mello kommer jag aldrig glömma. Framför allt inte den senare. Jag skulle vara ansvarig framme vid scenen när de höll föreläsningen, hjälpa till med mikrofoner, skifta datorer mellan talarna osv. Föreläsningen filmas för att läggas ut på
nobelstiftelsens hemsida och i år hade de tydligen bestämt sig för att sända föreläsningen live på webben också...

Det är alltid lite stirrigt innan. Den "äkta teknikern" Kjelle som bossar över oss andra den här dagen springer runt som en yr höna och pratar i überhastighet när vi träffar pristagarna och deras attacheér dagen innan för genomgång. Första läskigheten -de kör båda med Mac...Melica kan inte ett dyft om Mac. Får en liten snabblektion av Kjelle hur man kollar upplösning, sätter igång Macens motsvarighet till powerpoint. Orosmoment nummer två är att en av pristagarna kör nåt märklig presentation med pdf och excel-filer...okej, men båda är unga "data-medvetna" killar så de fixar uppenbarligen sina datorer själva. I år var även pristagarna själva rätt nervösa, och det kan man kanske förstå. Det här är ju "the lecture" där de ska representera inte bara sin egen forskning utan hela fältet, alla sina kollegor och väääääldigt många människor lyssnar. I huvudföreläsningsalen på KI är det ett par hundra varav hälften är inbjudna professorer och folk med fina efternamn. I salarna bredvid som är proppfulla och ser en filmning av huvudföreläsningssalen sitter kanske 4-500 till och sen var det ju som sagt live-sändning på webben i år och diverse dokumentation. Hur som helst, oavsett hur nervösa de här stackarna påstod sig vara innan så märktes det i alla fall inte på föreläsningen. För maken till förvandling hos den som alla reportrar rapporterar blyge Fire! Han trollband oss, fick publiken att skratta flera gånger och då ska jag be att få påminna om att han håller en vetenskaplig föreläsning om nåt som faktiskt är rätt svårt att greppa. Avslutningsvis gav han till ett litet skutt när han råkades be om frågor fast de inte ska vara nån frågestund och lämnade oss alla med ett leende som en sol skulle ha svårt att mäta sig med :-) Och så den stackars Mello. Först fick han ju som talare nummer 2 vänta någon minut medan jag fifflade med sladdar och mikrofoner. Sen tog han fel pointer och försökte skaka liv i en ickefungerande pryl som jag tror Fire hade lämnat kvar. Jag störtar fram och mumlar nån slags ursäkt och ger honom rätt pointer. 25 minuter senare mitt i föreläsningen hade han en liten filmsekvens med ljud och mina nerver höll på att gå av när jag insåg att jag hade glömt justera upp volymkontrollen för det när jag skiftade datorer!!!Det visade sig att ljudet även gick att justera bakifrån Kjelles domäner.

Och sen brakade helvetet lös! I slutet på filmen började sprakade hans mikrofon till utav bara h-vete och de som mot förmodan råkats slumra till blev definitivt väckta. Och det var inte ett tillfälligt sprak. Det fortsatte och fortsatte och som ansvarig för dessa mikrofoner verkade sekunder plötsligt långa som timmar för nu pratar vi om sprakande som kan väcka döda!Och Melica störtar fram på scen och rycker undan kavajen på Professor Mello och kör ner handen i hans ficka för att fiska fram dosan till den trådlösa mikrofonen. Med skakiga fingrar inför direktsändande TV-kameror fipplar hon med den lilla skruvmejseln för att stänga av sändaren allt medan hon ber till alla gudar hon kan komma på att felet är lokalt så att reservmikrofonen löser problemet. Den här gången är min ursäkt mycket mindre mumlande och snarare mycket tydlig och accepteras med ett leende för inte ens detta kaos kan rucka den charmerande extremt vältaliga Mr Mello som fortsatte sin presentation....ganska länge till...25 minuter för länge faktiskt men det kanske han var värd efter det där?! Betydligt mer avslappnade njuter vi sedan alla, pristagare och amatör-scentekniker av snittar och champagne så som sig bör -kall, gratis och i riklig mängd!
1 Comments:
Ja ja, det var kul det! Kanske dags för Nobelstiftelsen att investera lite mera pengar i tekniken?!?
Tycker förresten att du såg mycket naturlig ut med herrarna, avsett från den lilla incidenten verkade du stortrivas! :-)
Skicka en kommentar
<< Home