Filling in the blanks!

För ett par månader sedan var jag på Island på konferens och några dagars semester. När man är på island är det några saker man liksom måste göra. Man måste bada i varma källor/badhus, man måste äta fina färska fisken, man måste titta på geijsrar och sånt, man måste prova på Reykaviks heta nattliv OCH man måste rida islandshästar.(Sen finns det mer avancerade saker man kan göra som att åka skoter upp på glaciären och sånt men det är som sagt överkurs).Jag lyckades göra nästan allt det där, nästan...hade ju den stora oturen att ha knas i höften så hästarna...där gick liksom gränsen, men nu har jag minsann ridit islandshäst och töltat med en helt otroligt öm bak som resultat. Nja, kanske inte av tölten men mer av den otrevliga trav/tölt/galopp-blandning som min häst tyckte var en passande gångart när det blev lite bråttom. Han var nybörjare på töltningen så jag får väl ha överseende. Hur som helst. 9 pigga människor från mitt jobb lockades/lurades ut till FAXI häststallar av Asmundur Oddsson (alla förstår vilken nationalitet han har eller hur, ascoola namn de har de där öborna!) eller Àsi som vi kallar honom till vardags. Det började med att vi tilldelades hästar baserat på ridvana, rädsla/vana med djur och personlig utstrålning skulle jag tro. Således fick jag en enormt envis ettrig liten rackare som verkligen satte mitt tålamod på prov. Vi skulle börja med att helt sonika kliva in i boxen och borsta hästen och sen sadla osv med lite handledning. Redan där började kampen. Efter att ha bråkat en stund om huruvida vi skulle ägna oss åt att äta upp mina händer och nafsa mig i nacken eller borsta oss fina och rena lyckades vi upprätta nån slags samförstånd. Vi båda ville ut ur boxen. Med ett sista tjuvnyp i Melicas arm som resulterade i en armbåge i Fengurs mage tog vi oss ut i hagen där vi fick sitta upp och kamp nr 2 påbörjades om huruvida vi var en häst som var ute och spankulerade och råkade ha något på ryggen eller om det var Melica som färdades på något som råkades vara en häst. Efter några varv bestämde vi oss för följande rollfördelning: att jag är ryttaren och han är hästen och därmed är det jag som bestämmer hur snabbt, åt vilket håll och när vi stannar och pausar. Som alltid när man rider ;-) Denna ordning upprätthöll vi med ehhmm...blandat resultat i ett par timmar och resultatet: Voilà Melica har ont i baken så hon kan dö men har haft en riktigt trevlig söndageftermiddag!