
Stooor sorg och saknad men nu var det dags! Jag har gjort slut med världens bästa kör. I många år....eeh minns inte ens hur många, 4? 5? har jag träffat dessa människor (och några till under åren) varje onsdag mellan 18-21. Onsdagarna med Ascalpella, min ljupunkt i veckan som har gjort mig på bra humör oavsett hur tungt allt annat omkring mig har varit. Festerna med Ascalpella som slår de flesta andra fester och framför allt Frankrike-resan där vi var helt jävla bäst helt enkelt! Man kan förstås ifrågasätta varför man lämnar något man älskar men jag ska på inte på någotvis lämna sången. Melica kommer sannolikt kvittra vidare i all evighet men jag har gjort min tid i det här formatet. Nu börjar en ny tid.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home