Alzheimer's de light

Jag kom ihåg! Jag kom ihåg att gå till läkaren idag. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig! Okej, jag skämtar lite. Jag håller inte på att få alzheimers på riktigt men jag är fortfarande så irriterad på mig själv att jag lyckades sjabbla bort tiden förra veckan. Idag har det gått så bra för mig att man nästan inte kan tro att det är måndag. Lyckades vakna i tid trots att jag hade stängt av klockan i sömnen. Det var ovanligt lite trafik. Kom i god tid till jobbet. Hann med nästan allt jag skulle på jobbet och hade tur och fick ett möte uppskjutet, nu hinner jag förbereda det jag skulle lite bättre. Jag hann på systemet och bunkra vin enligt lillsysters order ;-) och på körrepet gick det faktiskt rätt bra även med det där cp-stycket som nästan verkar bestå enbart av obskyra toner för altarnas del. Idag tyckte jag mig nästan finna någon slags melodi i det hela. Ja, det är självklart en melodi i stycket men det är inte vi i alten som har den, och vi hoppar upp och ner rätt mycket. Det är ett svårt stycke helt enkelt! Och fort ska det gå också eländet! Nästan så man kan prova sig på JLo's utryck: Monday is funday...men bara nästan...