Back to the crime scene

Erhm....ja alltså kvällen på söder i lördags hade ju sina plus och minus-sidor.

(-)
en saknad halsduk
en mager plånbok
en borttappad plånbok
en halsinfektion/förkylning
en halv natts sömn bortslarvad
lite glas i kras

(+)
en massa skojiga samtal
en spark i baken åt rätt håll
en kick för självförtroendet
en massa fniss&skratt
minnen att leendes komma ihåg

Den borttappade plånboken återfanns i ägarens bakficka redan senare på kvällen, sömnen har jag sovit i kapp, lönen kommer in på kontot om några timmar så den magra plånboken kan fyllas på, nu i kväll tog jag en sväng förbi "the crime scene" och halsduken var faktiskt upphittad (hur ofta händer det!) och glasen har jag redan glömt så jag antar att det är mest bara plus kvar då :-)

Tankeflykt en regnig måndag...

Jahapp, då var det måndag igen. Vet inte om jag inbillar mig men ibland känns det som att tiden inte går i jämn hastighet? Den liksom accelererar från måndag till lördag för att nå sin maxhastighet på lördag kväll mellan typ 23 och 03 för att sedan sakta ner igen och gå som långsammast på måndageftermiddagar. Just idag går den extra långsamt för har kört "på grund" i mitt projekt och väntar på tech support eller nåt sånt. Har just påbörjat ett nytt projekt där vi använder en biosensor teknik (SPR) för att mäta i vilken utsträckning två proteiner binder till varandra. Tanken är att vi ska jämföra hur olika varianter av det ena proteinet binder till det första som vi har satt fast på en yta men just nu ser det ut som att en injektion av buffert (utan nåt protein i alls) ger utslag...Hmm...inte bra. Aningens irriterande då vi just fått service på det här instrumentet till det facila priset av typ 50-60 000 så det borde ju vara i tip-top skick! Vår instrument-ansvarig har kontaktat tillverkaren av instrumentet och jag kan bara eh...försöka hitta nåt annat meningsfullt att skingra min privata tankecirkus med. Man skulle kunna ta och förbereda sin undervisning som drar igång snart...japp, det är förmodligen en bra idé. Och skit-tråkigt!! Passar på att uppdatera bloggen istället där inläggen kommer allt för sällan ibland. Orsaken till det sparsamma bloggandet är flera men det är tyvärr aldrig brist på tankar eller saker att skriva utan mer så att vissa saker är inte menade för allas ögon och andra saker är så virriga att jag inte kan skriva ner dem.

Men man kan ju välja att blogga om trevliga saker istället som ute-kvällen på söder i lördags. Vad är väl en kväll på söder? Den kan ju vara väldigt långtråkig och urtrist och tråkig och, och alldeles, alldeles uuuuunderbaaaaar! *skrattar* Ja säger då det! Ännu en ovanligt galen tillställning och om nu M läser detta ska jag bara be att få säga; -För att rädda min ekonomi och undvika personligt förfall ska vi INTE gå ut tidigt nästa gång. Kvällen blir så lång då och ger alltför mycket utrymme för felräkningar på ölintaget och annat. Fast å andra sidan...I'm worth it!

Rolig sak nummer två att blogga om är att vi är rysligt nära att ombilda vårt hyreshus till bostadsrätter nu. Vi har fått in 15 skriftliga ja och 6 muntliga och vi behöver 19 för 2/3 majoritet. (Vi är en väldigt liten bostadsrättsförening) så så snart de 6 muntliga blir skriftliga så kör vi! Jippii!!

Rolig sak nummer tre. Pratade med min fd handledare fick rätt kraftiga hintar om något som skulle kunna vara en liten fot in på en MYCKET eftertraktad arbetsplats för mig...Hon ville inte säga nåt över telefon men vi ska äta lunch på fredag...nyfiken som faan på vad det kan vara för nåt hon har på G.

Och så är det höst! Bara det kan göra en glad. Rödgula träd, mörka mysiga kvällar och djupa höstfärger i klädaffärerna, me like!

Nä nu minsann, dags att ta mig i kragen och bli lite produktiv!

Smärta en högre form av njutning...

Det har varit en smärtsam helg...ja, det började redan på lördag morgon. 8. 30 ringde väckar klockan och jag var så trött så jag kunde dö. Har för nämligen för de läsare som hängt med mig en tid gått in i en ny fas i mitt liv. Istället för att sova så lite som aldrig förr kräver min kropp numera helt obegränsat antal timmars sömn per dygn. Helt utan effekt tyvärr. Jag är precis lika trött/pigg som tidigare när jag sov 3-5 timmar per dygn med den negativa effekten att jag får mindre vakentid att uträtta saker och ting. Antar att kroppen har bestämt sig för att sova ikapp det den förlorat de senaste månaderna eller nåt....Hur som helst, trots att jag är trött som en björn som vill gå i ide tvingar jag mig mig själv att öppna ögonen. Tar telefonen från golvet och ringer Jonas som är precis lika nyvaken. Sorry, men du sa att jag skulle ringa om jag skulle åka och träna och det är alltså det som får mig att kliva upp en lördagmorgon. För att jag vet hur otroligt pigg och nöjd man känner sig efter att Najadens gyminstruktör Nina har stått och skrikit och hejat på en i 1 timme till inspirerande musik medans vi står där och svettas och lyfter skrot. Låter helt galet men faan vad roligt det är. Body pump, för den som undrar. Efter passet börjar jag ana oråd. Armarna är liksom lite gelé-aktiga och benen lite slöa men, men. Hem, slöa lite på soffan. Konstaterar lite strul med datorn...Hmm...eventuellt ser alla mina mail som jag skickar ut som rapparkalja?! Så ser det i varje fall ut i min outbox. Hjälp! Scannar för virus och funderar på möjliga fel. Oj, oj tiden springer i väg och straxt ska jag vara på fest vid globen. Kommer smärtsamt mycket för sent. Festen är jättetrevlig. Många nya ansikten. Lite öl och lite vin...och så kommer Tarot-korten fram. Super-über-skeptiska jag låter mig spås. Det kan väl vara skoj? Men oj så smärtsamt...Träffsäkert...Kanske skriver mer om det i en annan blogg. Sen hände det där magiska som alltid händer på bra fester. Någon stjäl ett par timmar av ens liv. Vips så var klockan typ jättemycket och dags att ta sig hemmåt. T-bana 2.28, nåja det kunde varit värre.

Så har vi kommit till söndag och jag vaknar rätt lycklig faktiskt för jag har lyckats sova till halvelva...DET hör inte till vanligheterna. Har den mycket otrevliga vanan att vakna jätte-tidigt när jag varit ute sent på fest...mycket dum egenskap som jag lyckades göra ett undantag ifrån just den här helgen men nu kommer smärtan. Ligger i sängen och sträcker ut armen för att kolla klockan...aj, träningsvärk i bröstmusklerna. Konstaterar att det är ju inte så konstigt. Lastade på rätt mycket där igår. Vänder mig tillbaka i sängen och sträcker ut benen. Aj, vaderna, Aj magen...Ta sig upp då? Aj, Aj!! låren, ont i varje steg!!...nu är det inte så roligt längre. Lyfter tekannan, aj! biceps. Säga vad man vill men det där body pump passet går baskemej igenom hela kroppen. Upprepar för mig själv "smärtan är min vän", "smärtan är min vän"...det var vad vi alltid fick höra när kampsport var min huvudsakliga motion...smärtan är min vän, bah! Eller hur!! Tillbaka i sängen minns jag plötsligt att jag ju skulle ta en sväng till Kungenskurva idag och förbättre mitt minne...eller kanske inte mitt men kära datorns. Sagt och gjort! På med kläder och iväg och DET mina vänner var en smärtsam upplevelse, att kliva in på MediaMarkt en söndag runt lunchtid när man är lite bakis...Jag var ju inte direkt ensam där om man säger så. Och sen det hysteriska strålkastarljuset. Känner paniken börjar komma. Blicken flackar. Så ja, inte titta på allt för många intressanta saker. Fokusera. Ta dig fram till de saker du kom hit för. Så där ja, pust! Där är dom. Och sen kommer den där jobbiga känslan...är det värt så mycket pengar? Finns det billigare nån annanstans? Runt tusenlappen...det är nästan en tredjedels utlandsresa...Ahhhhh....jag måste ut härifrån!!!

Sticker över till Ikea och käkar köttbulle-lunch med mina kompisar som är där och shoppar garderober. Dags att ta sig hemmåt för jag har ju tvätt-tid. Och varför i all världen gör jag alltid så här? Att tvätta på söndagar när man bor på tredje våningen och har tvättstuga i källaren efter att man varit och tränat body pump på lördagar är faan mej helt korkat. Och jag har gjort den här planeringen så många gånger...att jag aldrig lär mig att ta tvättider en annan dag eller en annan helg eftersom jag ju inte kör det där passet varje helg...men nej då, upp och ner i trapporna hundra gånger med benmuskler som redan är mörbultade nog för att inte vilja gå alls! Och till råga på allt så hade jag tagit upp tvätt från sommarstugan, alla lakan och handukar och sånt så det var ju rätt många maskiner...smärtan är min vän.


Sent, mycket sent kommer jag i säng. Med öm kropp från både fest och träning med en ny extern hårdisk, 320 Gb, silvrig och fin som inhandlades på Elgiganten till det facila priset 990kr och en massa ren och väldoftande tvätt i min lägenhet och mailen ser normala ut igen. Tackelitack till Simon för surf-tips och goda råd! ;-)

Och kom ihåg, smärta är bara en högre form av njutning!

Livet på jobbet...

Att vara doktorand på KI innebär vid de flesta institutioner att man har fria arbetstider. Det står en alltså fritt att jobba precis hur många timmar som helst i veckan och det gör de flesta också. I vissa perioder äter man lunch, middag och ja förmodligen frukost också på jobbet eftersom man har en tendens att försöka maximera tiden i sängen på bekostnad av sådana vidlyftiga morgonrutiner som att sitta ner vid köksbordet 10 minuter. Man spenderar mer vaken tid med sina kollegor än med någon annan levande själ och till slut inser man att de förmodligen känner en bättre än ens egen familj gör och man känner sig mer hemma på sitt kontor/labb än i sitt vardagsrum.Vad är det då som gör att man står ut med detta i ca 4 år? Ja, för det första just det faktum att man vet att det är tidsbegränsat. Men framför allt för att ser till att hitta på en hel del roliga saker tillsammans med sin alternativa familj av doktorander. Det spelas fotboll, eller erhm...saknar man bollsinne får man nöja sig med att titta på fotboll vilket inte skulle falla tjejen på bilden in alls då hon snarast höll på att förgås varje minut hon inte fick vara på planen ...;-)

Eller så mäter vi våra krafter på andra sätt som att på månadens in-house-pub bryta arm?! Blygsamt och lite pinsamt kan det meddelas att eder bloggare efter ett antal öl lät sig dras med och kammade hem strongest woman at mbb...

I fredags gick denna termins första fest av stapeln. En något försenad men mycket gedigen kräftskiva som innebar underhållning i form av finstämd (ehh...) manskörsång, utländska doktoranders tappraförsök att ta sig in i dessa läckra röda men ack så svårätna djur, samma gästforskares minspel förenat med många svenska doktoranders äcklade minspel när någon viss islänning fick för sig att äta surströmming. Där fanns karaoke och dansgolv, fantastiska diskussioner, hångel i hissen och en och annan borttappad mobil. Eventuellt var även ägaren lika borttappad som mobilen tidvis.

Nu mörknar det om kvällarna och vi börjar planera bastukvällar och faktiskt ta oss i kragen och peppa varandra att svettas lite på gymmet då och då. Och än kan man sitta på balkongen och njuta av höstens sista solstrålar på eftermiddagsfikat om man tar på sig jackan. Kort sagt. Livet på jobbet har sina goda sidor också även om det känns rätt tungt ibland. Och jag är så oehört tacksam att jag har min alternativa (doktorand)familj och mina vänner omkring mig när vinden viner om öronen i livets berg och dalbana. Tillsammans är vi starka!