2007 - Värme rekord?
Anmälda: 5537
Startande: 4903
Fullföljde: 4862

Det är sammanfattningen på tjejvättern i år på vätternrundans hemsida Jag var alltså en av de 4862 som fullföljde. Och jag håller med. Fy ända in i helvete vad varmt det var men sååå roligt! Mycket sämre tid än sist men vad gör det? Jag lyckades peppa min syrra att ta sig runt också och hon har aldrig cyklat nåt cykellopp förut. Jag måste faktiskt ge all ära och glory till henne som i sitt första lopp cyklar 9 mil, i stort sett otränad som småbarnsförälder (x 2 i tät följd) och i rekordvärme. Viss överhettning rådde både längs banan och i duschen. :-) Snyggare har man känt sig som min syrra sa när hon kom i mål som en dränkt katt efter att ha hällt vatten över sig för att svalka sig i varje depåstopp. Vi insåg redan då att vi ville bespara omvärlden denna hemska syn och fotade inte så istället får ni ser halvtimmen innan start...på vägen hem uppfyllde jag en barndomsdröm. Otaliga är de gånger då jag suttit och stirrat ut genom bilfönstret på semester-resor och tjatat på pappa att han skulle stanna så jag fick plocka de där vackra blommorna. Nu kör jag själv och i lördags på väg hem stannade jag och plockade! Got a little bit carried away och fick hela bagagen fyll med lupiner...Lycklig!

24h...

24 timmar till start! 9.52 "pip". Börjar känna pirret. Ska bli sååå roligt!

Långlördag!

Trots ett par glas vin på fredagkvällen vaknade vi tidigt i Solitas studentlya i Haninge i lördagsmorse. 5.43 för att vara exakt. Mår som sämst på morgnarna men hjälp av strålande väder och lite frukost vid sjusnåret trängdes tråkiga tankar undan (ja, det faktum att jag vaknade av att Solita låg och fnissade gjorde faktiskt sitt till också, svårt att inte dra på munnen åt någon som skrattar i sömnen!). På en långpromenad INNAN morgon-passet på gymmet (är inte det hurtigt så säg?) träffade vi den här lilla pajsaren och hans syskon. Så otroligt söt! Body-pump-Nina var ledig idag men hennes vikare såg till att jag fick precis lika mycket träningsvärk som vanligt. Idén att sen på kvällen ta på mig mina nya skor med rätt mycket klack var ju förstås briljant (trötta värkande lårmuskler och klack var kanske inte bästa kombinationen men smärtan är min vän, och skorna är sååååå fina!)

Sen blev det en kväll på Kvarnen...Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta när han klev in faktiskt. Antar att ödet vill säga mig något men frågan är bara vad. När jag nu tar mig i kragen och går ut för att skingra tankarna så kliver den mina tankar cirkulerar runt in i rummet. Nåväl. Kvällen avlöpte utan större problem. Det var skönt att se honom. Men sorgligt. Hur som helst, jag var i trevligt sällskap, han var i trevligt sällskap och kvällen blev sen. Kommer i säng runt 3 och konstaterar att det här har varit en lååååång dag!