S som i Saknar

Så har Melica överlevt ännu en jul, sin trettionde. Den har varit en av de bättre faktiskt. Firade julafton i Växjö hos storasyster och hennes familj. Fick veta att jag har samma rang som tomten. Barnen i Växjö började duka åt mig en vecka innan jag kom och när man frågade lilleman på julaftons-eftermiddagen när vi var hos deras farmor och farfar om han trodde tomten kanske skulle komma sen svarar han: Ja-a och Melica! Det värmde och det sved när jag skyndade vidare redan dagen efter mot småländska ostkusten där andra systern med barn och familj har invaderat mina föräldrars hushåll. Full cirkus!

Så på det hela taget har jag det bra men ändå har jag sen igår morse bara en stor, stor längtan. Längtan efter S...S som i Stockholm. S som i sängen där hemma. S som i Simon...och snö, och sportande, julmaten lägger sig på höfterna och magen...usch! Ja, okej snön kanske kan vänta tills jag kört mina 40 mil norrut. Det är faktiskt rätt bekvämt att kunna köra bil på sommarväglag i juletid!

Så, idag bär det iväg hemmåt!! Den här julen känner jag tydligare än någonsin att det här är inte hemma längre. Stockholm är mitt hem.

En tung dag

Åhhh...det här var en tung dag både resultatmässigt på jobbet och rent bokstavligt nu på slutet. Blev lite skralt med sömnen inatt. Har märkligt svårt att sova bredvid någon jag håller mycket kär. Jag har inga problem att sova på en läckande luftmadrass på en knölig tältbotten i fjärran land med all sjöns lustiga kryp utanför tältduken eller på långfärdsbussar som skumpar fram över dåliga vägar i Mexico (har provat båda) och det är inte specifikt för den här mannen, har varit samma sak men samtliga pojkvänner genom åren. Hur kommer det sig att man när man är precis där man önskat vara, i en gosig säng med någon man håller av med gott om plats, skön kudde och madrass osv...och så bara VÄGRAR sömnen infinna sig. I en amatör-mässig analys av problemet tillsammans med en väninna idag kom vi fram till att det nog är för att man vill utnyttja varje sekund av närvaro när man väl ses. Man vill njuta av sin partner med alla sina sinnen, man kan helt enkelt inte se sig mätt tex och sömn verkar helt plötsligt sekundärt för kroppen. En annan vän hade en helt annan tolkning. "Du är inte trygg, du är orolig för något!" Hmm ja, ett litet korn av sanning där också kanske. Hur som helst så blev dagen inte lättsammare av att mina experiment som stått och tuffat över natten verkar ha gått åt skogen. Ingen strålande idé att ta sig an trouble-shooting när man känner sig intelligent som en fiskmås pga sömnbrist. Tungt oeffektiv dag alltså. Nu till kvällen hade jag lovat en kompis att bära lite grejer. Lite prylar till hans hobbylokal. Lite prylar innebar ett släp och två bagageluckor fulla med leror, burkar, säckar och stora lådor med kemikalier till glasyrer och färger och en massa hyllor. Huga vad jag har lyft och burit tungt ikväll. Har inte det minsta dåligt samvete att jag inte var på Bodypump passet i helgen som jag tänkt. Vid 21 tiden tog energin och humöret slut alldeles samtidigt men hobby-keramikern fann på råd och mutade Melica med mat, en jättevacker (hem-drejad och hemglaserad) kruka och sen skjuts hem...nu pustar hon på soffan med en kopp te och tittar med tindrande ögon på sin gran och tänker på S...déjà vu! ;-)

Jag vill åka meeeer bil!!!!

Ja, så här kan det se ut när man försöker släpa ut 2 meter måttligt nykter fd försvunnen man ur min bil. Och anledningen att han hamnade där ja, det började med en julfest i Nacka strand. Eller för min del började det med att sambon till en vän till mig ringer och nämner lite försynt att han är lite orolig, för att kollegan som var på samma julfest och ska sova hos dem har kommit hem utan min vän som härmed omnämnes "den försvunne". Den försvunne ska ha varit eftersökt i ca 2 timmar utan framgång och till slut gav kollegan upp och lämnade festen. Vi resonerar lite fram och tillbaka om saken och har egentligen en uppsjö av erfarenheter av att den försvunne brukar klara av att festa VÄLDIGT hårt utan fara för sin hälsa men, ja oron gnager så vi tar en tur dit ut för att se så att han inte ligger i nån snödriva...eller förlåt, såna har vi ju inte i år trots att det är jul om drygt en vecka. Vi lyckas gå förbi vakterna och in på festlokalen som är gigantisk. Jahapp, det här blir inte lätt. Lyckligtvis är den försvunne som sagt närmare 2 meter och har ett rätt utmärkande utseende så det är ganska lätt att scanna av folkmassorna efter honom men utan framgång. Det var tydligen ett par tusen människor under samma tak. Och har han sitter han i nåt hörn och babblar med nån så är det ju kört att hitta honom så vi bestämmer oss för att kolla av lite utomhus och om vi inte hittar honom så känner vi oss rätt säkra på att han bara är där inne i folkmassan och har jäkligt skoj. Och mycket riktigt, 5 min senare (bra tajming) ringer den försvunne från en telefon han lånat av nån vakt (för han har självklart inte tagit med sig sin egen, det hade ju varit allt för enkelt) och berättar glatt att han så roligt men att han har tappat bort sin kollega som skulle med hem och...ja, så blev man fyllechaffis en torsdagkväll i december och vilken resa. Någon hade definitivt sin festpeak just nu och han var såååå besviken att bilturen (med stereon pumpande på högsta volym) redan var slut...

Kvällens bästa citat När den försvunne kommer fram till min bil och utbrister: "-men hej! Det här är ju Melicas bil!!"

Nog för att jag är liten, men helt osynlig är jag väl inte? Hallå! Jag är ju här! Hur tror du jag kom hit?

Gammal högtid nytt datum?

Var just inne och läste en kompis blogg (oxygenic) och tillhörande kommentarer där hans kära A kommenterade att hon hade varit uppe för Christer himmelsfärds... Hahaha, älskar såna ordlekar. Inte nog med att man brukar förvanska den stackars högtidens namn och kalla den Kristi flygare nu har den bestämt fått ett nytt datum och en HELT ny innebörd! Super!!

Nobelfestligheter...eller måndag på en fredag?

Sitter framför TVn och tittar längtansfullt på Nobel-banketten och spanar efter bekanta ansikten. Ja, där är ju självklara igen-känningar som kungafamiljen och politikerna men jag har ju råkats bli mer insyltad än så på sistone i det här. Jag har haft äran att träffa 3 årgångar av pristagarna i fysiologi/medicin och lite folk runt omkring genom att hjälpa till vid den föreläsning som pristagarna håller på KI den 8:e december varje år. Årets pristagare Andrew Fire och Craig Mello kommer jag aldrig glömma. Framför allt inte den senare. Jag skulle vara ansvarig framme vid scenen när de höll föreläsningen, hjälpa till med mikrofoner, skifta datorer mellan talarna osv. Föreläsningen filmas för att läggas ut på nobelstiftelsens hemsida och i år hade de tydligen bestämt sig för att sända föreläsningen live på webben också...Det är alltid lite stirrigt innan. Den "äkta teknikern" Kjelle som bossar över oss andra den här dagen springer runt som en yr höna och pratar i überhastighet när vi träffar pristagarna och deras attacheér dagen innan för genomgång. Första läskigheten -de kör båda med Mac...Melica kan inte ett dyft om Mac. Får en liten snabblektion av Kjelle hur man kollar upplösning, sätter igång Macens motsvarighet till powerpoint. Orosmoment nummer två är att en av pristagarna kör nåt märklig presentation med pdf och excel-filer...okej, men båda är unga "data-medvetna" killar så de fixar uppenbarligen sina datorer själva. I år var även pristagarna själva rätt nervösa, och det kan man kanske förstå. Det här är ju "the lecture" där de ska representera inte bara sin egen forskning utan hela fältet, alla sina kollegor och väääääldigt många människor lyssnar. I huvudföreläsningsalen på KI är det ett par hundra varav hälften är inbjudna professorer och folk med fina efternamn. I salarna bredvid som är proppfulla och ser en filmning av huvudföreläsningssalen sitter kanske 4-500 till och sen var det ju som sagt live-sändning på webben i år och diverse dokumentation. Hur som helst, oavsett hur nervösa de här stackarna påstod sig vara innan så märktes det i alla fall inte på föreläsningen. För maken till förvandling hos den som alla reportrar rapporterar blyge Fire! Han trollband oss, fick publiken att skratta flera gånger och då ska jag be att få påminna om att han håller en vetenskaplig föreläsning om nåt som faktiskt är rätt svårt att greppa. Avslutningsvis gav han till ett litet skutt när han råkades be om frågor fast de inte ska vara nån frågestund och lämnade oss alla med ett leende som en sol skulle ha svårt att mäta sig med :-) Och så den stackars Mello. Först fick han ju som talare nummer 2 vänta någon minut medan jag fifflade med sladdar och mikrofoner. Sen tog han fel pointer och försökte skaka liv i en ickefungerande pryl som jag tror Fire hade lämnat kvar. Jag störtar fram och mumlar nån slags ursäkt och ger honom rätt pointer. 25 minuter senare mitt i föreläsningen hade han en liten filmsekvens med ljud och mina nerver höll på att gå av när jag insåg att jag hade glömt justera upp volymkontrollen för det när jag skiftade datorer!!!Det visade sig att ljudet även gick att justera bakifrån Kjelles domäner. Och sen brakade helvetet lös! I slutet på filmen började sprakade hans mikrofon till utav bara h-vete och de som mot förmodan råkats slumra till blev definitivt väckta. Och det var inte ett tillfälligt sprak. Det fortsatte och fortsatte och som ansvarig för dessa mikrofoner verkade sekunder plötsligt långa som timmar för nu pratar vi om sprakande som kan väcka döda!Och Melica störtar fram på scen och rycker undan kavajen på Professor Mello och kör ner handen i hans ficka för att fiska fram dosan till den trådlösa mikrofonen. Med skakiga fingrar inför direktsändande TV-kameror fipplar hon med den lilla skruvmejseln för att stänga av sändaren allt medan hon ber till alla gudar hon kan komma på att felet är lokalt så att reservmikrofonen löser problemet. Den här gången är min ursäkt mycket mindre mumlande och snarare mycket tydlig och accepteras med ett leende för inte ens detta kaos kan rucka den charmerande extremt vältaliga Mr Mello som fortsatte sin presentation....ganska länge till...25 minuter för länge faktiskt men det kanske han var värd efter det där?! Betydligt mer avslappnade njuter vi sedan alla, pristagare och amatör-scentekniker av snittar och champagne så som sig bör -kall, gratis och i riklig mängd!

Trött och lycklig...

Jahapp...igår var jag med bilen hos farbror doktorn. Efter de senaste måndagarnas bilincidenter insåg jag att det kanske dags att ta och besöka en bilverkstad och kolla om jag har några större men på bilen som jag inte ser inför storhelgens bilkörning. Farbror doktorn knackade och bankade och meddelade att jag kanske kunde hålla lite koll på hur mycket olja bilen verkar äta och komma tillbaka om det verkar onormalt mycket. Och hur i herrans namn ska jag veta hur mycket som är onormalt mycket? Mekar-killen upplyste mig om att det står i instruktionsboken hur mycket den ska/får konsumera...öh jaha?! säger jag skamset (och inser att jag kanske borde ta en titt i den där boken...)

När bilen var friskförklarad tog jag en sväng till Kista för att se om jag kunde hitta det jag inte fann på ikea, dvs julgardiner. Vill ha lagom juliga, inga tomtar, hjärtan och tjafs. Egentligen vill jag ha likadana som jag hade förra året som förstördes av vårsolen...:-( Ja, jag är inte så snabb på att ta ner julgardinerna, det är därför de inte får vara för juliga. Kanske snarare ska kalla det vintergardiner. Hur som helst, gardiner och ett tiotal andra saker var på listan och jag kom hem med typ ingenting. Allt det jag behövde var antingen slut eller fanns i sån hysterisk mängd varianter att jag bara fick frispel och köpte inget alls. Adventspynt var en sån grej. Insåg att jag knappt har nåt vettigt adventspynt. Mina försök att göra julfint har hittills resulterat i att min lägenhet är ännu rörigare än innan. Jag lämnade eländet och slutligen somnade jag...inte...men lycklig, lycklig.

En ojämn helg...

Dags att summera helgen kanske...sen jag slutade i fredags har jag: Burit möbler, varit på ikea och handlat stora och små saker, skickat in en artikel (jobbat mao), tränat, druckit öl, konstaterat att min bil inte är så liten som jag tror, uppdaterat mig på vad som händer i mina kompisars liv per telefon med vissa genom att äta frukost med andra, tagit ut och tvättat säten i bilen efter att ha upptäckt att jag lyckats ha en läckande läskflaska rullandes runt där bak, planerat pubar och haft hög-mysfaktor-stunder. Det märkliga är bara att jag gjorde allt detta på 24 timmar från fredag em/kväll till lördag em/kväll och nu hela söndagen har jag gjort -ingenting! Kom helt av mig. Hade stora visioner om att städa igenom lägenheten, julpynta, laga lunchlådor, rätta labbrapporter och kanske till och med tvätta om jag hittade en ledig stund i tvättstugan men har hittills gjort ingenting precis hela dagen. Skönt det med iofs och dagen är ju inte slut än! Har i alla fall hittat rätt kartong i källarförrådet. Ett litet steg i rätt riktning. Vem vet, kanske jag får ett energi-ryck och slänger upp adventsstjärna och allt det andra men först MAAAAAT!!! (jag har en tendens att glömma bort att äta i tid på helgerna med resultatet att jag till slut är vrålhungrig och förmodligen ytterst otrevlig om någon skulle få för sig att interagera med mig...;-) ett litet tips bara ifall ni tycker jag har verkat grinig nån gång så där!)

Melica rekomenderar...

...att var och en som har lite tråkigt tittar/lyssnar på denna helt underbara julkalender som min fågelskådande, ukulelespelande vän och kollega Claudia medverkar i. Lättade i varje fall upp stämningen på mitt kontor en stund på denna annars jäkligt trista gråa fredag.