Sakta vi gå genom stan...

Föreställningen är slut och vi flanerar sakta genom stan. Leker lite med mobiler och digitalkameror. Somliga fotar båtar och annat vi går förbi. Min kompis "D" fotar...träd, på mycket nära håll. Detta gör han för att sedan lägga in dem tillsammans med namn och beskrivning i sin växtdatabas. Ta en titt här: http://www.blomdatabasen.se
Efter en kopp the på kajkanten vid gamla stan går vi loss på att få bästa bilden på neonskyltarnas reflektioner i vattnet...!min kameramobil är trots att det är just en kameramobil en värdig motståndare till hans digitalkamera och "D" konstaterar att det är dags att shoppa ny Om mobilernas kamera tar likvärdiga bilder är det dags att uppgradera...skulle kunna ha något att göra med att den där kameran misshandlades lite i Egypten nyligen men bara lite...

Parkteatern + picknick = underbart!

Så var det dags för parkteater-säsongens bästa föreställning: Lars Demians enmansvarité under eken på djurgården. Picknick-korgen (eller ryggsäcken i mitt fall) var packad med ceasar-sallad, salta kex, baguetter, jordgubbar, druvor ostar och vin. Demian var strålande som alltid och hade jag bara varit lite mer kvicktänkt hade jag haft en mycket tydligare och förmodligen ytterst personlig bild på honom att sätta in här i bloggen tillsammans med sin son när de höll på att kliva i mitt vinglas. Jag är ju en sån där som framför allt lyssnar snarare än tittar på musiker så jag fattade helt enkelt inte att det var han som vinglade in i min picknick förrän mannen i den svarta kostymen klev upp på scen...Nåväl även om vi hade vad som verkar vara en ganska "mänsklig kost" på vår filt så finns det vissa konstiga hundar som tycker precis lika mycket om vindruvor och baguetter som vi människor. Molly tex, men hon är inte bara konstig utan mycket lydig också och väntar tills det bjuds. Många skratt bjöds det på både från scenen och inom picknickfilten. Visste ni att papegojor har visst tycke för sherry, och att den som försöker beskriva en vingklippt papegoja som störtdyker mot ett kaffebord med sherryglas ser oehört rolig ut?!

Vi gjorde också en återupptäckt att picknick-korgar är fina att se på men rätt obekväma att bära men M fann på råd...

Zombi...

En sån seg dag! Det finns ju oftast en eller annan naturlig förklaring till att man känner sig som en zombi; trist väder, tryckande luft, sent i säng kanske kombinerat med alkoholhaltiga drycker och så den tuffaste av dem alla, den här nästan dödliga dosen hormon som drabbar oss kvinnor någon/några dagar i månaden...Ta nu och addera alla dessa faktorer och voilà, -där har du min dag! Jag är så sömning så jag håller på att gå åt! Försöker motarbeta eländet med koffein i form av Coca-cola och the utan större effekt...Uppiggande tips och idéer emottages tacksamt!

Prinsessa på vift!

Tidelipom!!Känns som jag dragit vinstlott efter vinstlott sedan i fredags. Inte bokstavligen förstås men många små orosmoln i min vardag är ur världen och livet känns helt underbart! Mår som en liten prinsessa! Visst geografiskt avstånd kvarstår fortfarande till prinsessans prins men helt överkomligt och tidsbegränsat...

Morgonsol...

Morgonsolens strålar väcker oss försiktigt. Vi, "M" och jag har sovit i bastun som med ett enkelt handgrepp görs om till en extrastuga med dubbelsäng. Det har tagit en stund, närmare 25 år faktiskt men till sist har vi lyckat få samma morgonvanor jag och "M" dvs att vakna i ottan när det är fint väder. Straxt innan sju tassar vi upp. Syrrans svärföräldrar är redan vakna sedan länge och sitter vi vattnet och läser morgontidningen över en kopp nybryggt kaffe. Som genom ett trollslag står det straxt lite te på bordet till oss också och efter det är det dags för morgondoppet! 7.10 sitter jag i en solstol nybadad med nytvättat hår och njuuuuuter av livet. Livet kan helt enkelt inte bli härligare. Skulle möjligtvis vara om man hade sin kära bredvid sig då men han är i mina tankar och det gulliga sms:et igår värmer fortfarande. En efter en vaknar övriga familjemedlemmar och efter frukost är det dags att lämna den här paradis-ön. Alternativet är visserligen inte särskilt dåligt det heller. Vi ska fortsätta söderut till Nynäshamn och ha en sol- och baddag där med vänner från när och fjärran.Tyvärr var det aaaaningens svalare vatten i Nynäshamn och extremt svårintagligt vatten på grund av ömsom hala ömsom vassa stenar. Detta verkade dock inte bekymra Molly särskilt mycket som blev den flitigaste badaren av oss. Efter en utsökt middag på en av restaurangerna nere i hamnen landar jag lycklig på min soffa. Vilken vecka, Vilken helg! Och det är en hel dag kvar!

Pripps-blå sommar!

Fredag morgon. Vaknar tidigt hos föräldrarna av att pappa går upp. Tittar på klockan och konstaterar 5 nånting...skönt, en timme kvar. Det är en mycket ovanlig dag i denna familj. Mina föräldrar har sedan de båda blev sjukpensionärer insett att samhällets idé om att morgonstund har guld i mund inte passar dem utan frukost serveras oftast frammåt 9-9.30 (senare har förekommit det med!) Konsekvent är det fullt möjligt att få allt från fika till mat oavsett hur sent man ankommer...Pappa vaknar iofs oftast tidigare men tillbringar de första timmarna med att titta på tv/lyssna på radio eller som idag med att tvätta bilen tydligen!Det ovanliga med den här dagen var alltså att frukosten serverades 6.45 och straxt efter åtta drog två bilar iväg. En skruttig bil som hoppades komma igenom besiktningen (därav den tidiga biltvätten och frukosten) och en silverfärgad skoda drog norrut, hemmåt. Men vägen var lång och krokig och jag fick för mig att det skulle vara roligt att åka färja. Sagt och gjort, svängde av mot Mörkö-färjan och telefonerade stora-syster och meddelade att jag planerade att våldgästa "Holmen" där hon befann sig på semester med familj och svärföräldrar. Jag fiskade upp min kompis "M" i Ösmo och eftersom ett fält med blåklint hoppade fram och stoppade min bil och tvingade mig att plocka en bukett missade jag en färjetur vilket resulterade i att stackars "M" fick sitta en bra stund på en mycket ödslig järnvägsstation i Ösmo som INTE ligger vid Ösmo centrum. Sen följde obeskrivligt många kilometer (förmodligen inte men det kändes så) med slingrig väg som jag skulle följa tills den tog slut enligt vägbeskrivningen. Den tog bokstavligen slut i form av en bom och bortom den bommen fanns många fina stugor som vi tittade till innan vi hittade den lilla grusväg vi skulle in på.Jag har varit här en gång förut men minnet var lite svagt...Väl framme konstaterar vi att det var mödan värt! En sån där riktig pripps-blå upplevelse! Vi rodde den lilla ekan ut till ön Kyrkholmen, vi badade från klipporna i helt underbart vatten och vi bjöds på grillat och nypotatis och när vi fick frågan om vi inte ville stanna kvar var vi inte svårflörtade. Ja, jag hade ju allt för en övernattning med mig i bilen eftersom jag varit på flykt undan mitt liv ett tag men "M" fick leva lite primitivt...Hon började stort med att slänga ut ena linsen på en klipphäll. Syrrans make lyckades helt otroligt nog hitta den igen och hon pulade in den i ögat igen. Det blev dock en lite suddigare kväll än hon var van vid...inte vet vi om det var linsen eller rödvinet men pripps-blå sommar-aktigt var det!

onsdag: solig dag=semesterdag

Ja, men har jag ändå stannat här nere måndag tisdag är det ju inte nån större idé att åka upp bara för att det blev onsdag. Sätter mig i min solstol och funderar lite...och beslutar mig för att jag tar ledigt resten av veckan. Inget mer hattande dag för dag. Jag är helt enkelt ledig den här veckan och så försöker jag jobba nästa vecka och hoppas på lite mulet väder...för att stilla mitt dåliga samvete som jag av nån anledning får när jag inte gör nåt ägnar jag de sista 2 dagarna i stugan åt att putsa fönster, röja lite i källaren, städa lite i garaget, räfsa och tvätta bilen. En liten grillning med lillasyster med familj och mamma&pappa där vi invigde de nya utemöblernas kapacitet hans med också och vi konstaterade att ett litet sidobord nog måste inhandlas om man vill ha plats med maten också!

Humlorna har haft det ganska jobbigt just i år....

Tisdag, solig dag=semester dag och jag pysslar lite på torpet. Får för mig att gå ett varv upp till rosenbuskarna och blir smått förskräckt. Det måste vara nån som har gömt nån liten elektrisk motor eller nåt där inne i buskarna eller kan humlor verkligen låta så mycket. Hela buskaget fullkomligt vibrerar och jag kommer fnissande att tänka på James&Karins lilla visa om humlorna i från Djurens Brevlåda. Om nu inte minns den är ni förmodligen för unga alternativt föräldrar som har förträngt Djurens Brevlåda då barn har en förmåga att spela dessa små visor oändligt antal gånger, oftast i sträck...Bland låtar vi särskilt minns är "älgarna demonstrerar" en favorit...Men de gjorde som sagt en liten visa om humlor och jag inser att det måste ha varit en syn som denna som inspirerade dem till denna lilla visa:
"Humlorna har haft det ganska jobbigt just i år zum, zum, zum, zum
Getingarna latar sig och bina är för få, zum, zum, zum, zum
Mandelblom och klöverblom och allt ska vi ta hand om!
Hallonblom och päronblom och äppelblom och blom, blom, blom, blom, zum, zum, zum, zum"
Och ibland fascineras jag över hur mycket mer eller mindre meningslös utantillsinformation min hjärna lagrar...

Stockholm kan vänta...

Jaha, då hade det hunnit bli måndag och det var meningen att jag skulle åka tillbaka till Stockholm för att jobba lite men samtidigt hade jag ju planerat att ta väderstyrd semester dvs solig dag=semesterdag, regning dag=jobbdag -jag har ju sk fri förlagd arbetstid så jag kan ju göra så i vissa lugna perioder som nu över sommaren. Å andra sidan "står det mig fritt" att jobba precis hur mycket som helst under de icke-lugna perioderna vilken kommer att i slutet på augusti början på september nästa gång...Så solig dag=semesterdag och jag beslutade mig att stanna kvar ännu en dag och tog plats i solstolen med en god bok. Om man bara kunde slippa få insekter på sig skulle livet vara perfekt!Ja, jag vet jag har blivit lite storstadsaktig som klagar på flugor men jag tycker faktiskt det är irriterande med flugor. Bäst jag satt där och viftade hysteriskt på foten för att få bort en ovanligt irriterande fluga tittar jag ner och upptäcker att det är en alldeles förtjusande liten fjäril, en blåvinge tror jag som har fått för sig att min fot är alldeles förträfflig plats att sitta på och göra vad fjärilar nu gör...solar? Så många tomma grässtrån jag har foton på från min barndom i mina försök att fota fjärilar som alltid flyger iväg! Äntligen en fjäril som förstår att sitta kvar och låta sig förevigas! Lilla fjärilen satt där en god stund, flög omkring lite och kom tillbaka flera gånger och kröp till och med upp på min hand och jag var barnsligt lycklig! Tack lilla fjäril, du gjorde min dag.

Jordgubbssaft!

Jaha, barnvaktsuppdraget slutfört och jag tar min lilla skoda och tuffar vidare mot sommarstugan en bit österut. Ett oehört efterlängtad regnskur bröt ut över Växjö när jag for, för även om det är rätt coolt att det per definition var tropiskt klimat i Växjö och på många andra platser i södra sverige just då (och kanske nu med?) så börjar torkan bli ett problem som bekant. Jag gjorde ett tappert försök att släpa med mig regnmolnen österut men jag tappade kontakt med dem i Nybro 2 mil innan slutdestinationen. Väl framme i stugan kan jag konstatera att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Trädgården var så torr att till och med syrenerna slokade, något jag aldrig sett förrut, men å andra sidan fanns det ju inte direkt något gräs att klippa...skönt! Gräsklippning brukar annars ta en hel del tid i anspråk när jag är där nere så nu kunde jag ju roa mig med nåt annat, som att koka saft till exempel. Torkan hade gått hårt åt jordgubbsfältet bakom stugan men nere i mitt hörn fanns det gott om gubbar kvar.Efter att ha frågat bonden om lov som var rätt förvånad att vi hittade nåt alls på den brända jordbiten fyllde jag och lilla-syster alla bunkar vi kunde uppbringa i torpet. Lill-tjejen hjälpte till men efter en stund blev det sticksigt om benen och oehört varmt och jordgubbsplockning var inte så roligt längre. Rensa dem var hon dock en fena på! I vart fall för att vara en liten 2-åring och ska man koka saft på bären så gör det inte så mycket om ett eller annat bär blir lite mosigt.Sen tillbringade jag kvällen med att empiriskt erfara det där med att "a watched pot never boils" men försök springa på toa snabbt så kokar det upp och väller ut över hela spisen på 2 sekunder! Nåja, lite spill får man räkna med och glad och nöjd kunde jag fylla flaskorna med drygt 9 liter jordgubbssaft och frysen med tillräckligt med jordgubbar för en lika stor saftkoksomgång till

På stan med Hjärnan och Stjärnan

Jaha, nu var det en stund sedan jag var här och det beror helt enkelt på det vackra vädret...Det började med att jag skulle sitta barnvakt åt min storasysters två små killar eftersom dagisets öppettider och föräldrarnas semester inte var helt synkroniserade. Lillasyster tog måndag-tisdag, en bekant onsdagen och så var det min tur att ha hand om busfröna torsdag-fredag förra veckan. Mycket sol, bad och lek lite shopping och många goda skratt. Som när jag vände mig om i leksaksaffären där vi tillbringat närmare 45 minuter för att utvärdera vilken av alla leksaksmaskinerna som skulle bli en bra present till lill-vovva som fyllde 2 år. (Lill-vovva är ganska tuffsig tvättbjörn i tyg som den store killen fick när lill-killen föddes för 2 år sen). Efter många om och men beslutades det att lill-vovva nog önskade sig en gatsop-bil av lego. Och om den kanske var lite svår att bygga ihop så kunde ju stor-killen hjälpa lill-vovva lite att bygga ihop den. Och så när vi står där och har betalat vänder jag mig om för att samla ihop barnen (-ja, de är bara två stycken men de verkar som om de är tio ibland) så får man se det här: Man kan ju inte annat än asgarva! Väl hemma lagades det lunch med jordens hastighet eftersom klantig moster hade glömt kolla klockan och vi var hotfullt nära och kanske straxt förbi bryta-ihop-på-grund-av-hunger-och-trötthet-tidpunkten för båda barnen. Men efter att ha ätit lunch och vilat middag firade vi lill-vovvas födelsedag med fiskdamm, skattjakt, paketöppning och allt annat som hör ett förstaklassigt 2-årskalas till. Födelesedagskalas, en rätt rolig "lek" som varade hela dagen och resulterade i att lill-vovvas ägare fick en efterlängtad lego-gatsopbil...smart uttänkt grabben!

The truth, the whole truth and nothing but the truth!

För en tid sedan, straxt innan midsommar närmare bestämt så hade jag nöjet att uppleva en exclusiv foto-session. Kameran var ett stort cirkelformat rör, lika långt som en människa ungefär innehållandes mycket starka magneter och mycket buller. Efter en hysteriskt stressig vecka innan midsommar där nervknutarna slog bakut i hela min rygg och byggde muskelknutar i drivor bad man mig plötsligt lägga mig ner, ta på mig hörlurar med musik och ligga blixt stilla i ca 1 timme på en bädd som efter en stund blev behagligt varm om ryggen. Det var som att komma till himmelriket just då och en välbehaglig vila inför den stundande midsommartrafiken. Lite bullrigt kanske och aningens klaustrofobiskt om man försökte titta upp i taket (tunneln är ganska trång) men annars helt okej! Idag har jag fått provsvaren. Och jag kan bara säga; Om du någonsin tar en tur i en Magnet Röntgen-tub, kom ihåg att du får "the truth, the whole truth and nothing but the truth". Sanningen leverades till mig av extremt fumlig ofokuserad farbror doktor som inte ens hade sett mina papper innan jag kom dit utan fick ringa upp MR-avdelningen och be dem faxa över svaret igen eftersom han tydligen tappat bort det(!) och den leverades på ett minst sagt klumpigt och opedagogiskt sätt. Lite omtumlad har jag nu sansat mig och inser att jag förmodligen inte dör i morgon och inte nästa dag heller för den delen (så ingen panik nu vänner och bekanta!) men det blir nog några läkarbesök till innan det blir ordning på den här gumman...

PS. det är inte bäckenet på bilden som har skrivit brevet ;-) DS.

En kossas vara eller icke vara...

Vet inte om det är jag som inbillar mig men visst är den här sommaren lite finare än alla andra somrar har varit hittills. Den här sommaren är också lite ensammare än andra somrar har varit hittills...Det finns många fina ordspråk som nån klurig människa har hittat på en gång i tiden. Som den där om att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Vilket ju i princip innebär att man inte vet hur bra man har haft det förrän det går förlorat. Suck! Jag brukar iofs inte undlåta att uppskatta det jag har, när jag har det men jag kanske inte alltid visar det eller säger det så tydligt som jag borde. Men vad jag har funderat på den senaste tiden när jag sitter här och reflekterar och grubblar lite över de senaste åren och så, är att man även borde ha ett ordspråk för det omvända, om att man inte förstår hur dåligt man haft det förrän man hittar något riktigt, riktigt bra. Undrar hur det skulle låta. Man förstår inte att uppskatta en ko förrän man har en eller? Fast en ko kanske det inte skulle vara i mitt fall utan snarare en manlig motsvarighet fast tjur låter som man var ute efter något mer eh...biologiskt bara...Hur som helst. Jag har varken kor eller annat här men snart utanför min stuga, bonden har satt upp el-stängsel och kapat ner nästan alla träden. Det ser ju lite sargat ut för tillfället men det blir nog bra till slut. Lagom idylliskt med rapsfält i väst, kor i söder och jordgubbsfält i öst. Och norrut, ja där bor det trevliga grannar!